Med stor skopa ironi och även lite humor startar jag denna måndag och vecka med denna bild.
Samtidigt så tycker jag att det ligger en viss sanning i det också.
Det är som allt annat en tolkningsfråga, eller kanske vilket humör man är på.

Livet är vad man själv gör det till.
Framförallt vilka val man gör.
Och även hur man ser eller gör sig själv.
Gör du ditt bästa eller ser du dig själv som ett offer?
 Jag ser flera unga och arbetsföra människor som varje dag går och "drar fötterna efter sig", med bla en cigarett i munnen och en mobil i handen.
Jag ser också väldigt många som jobbar och verkligen kämpar med att tex utbilda sig, har ambitioner och visioner.
För mig krockar det verkligen med att många inte vill jobba.
Det sticker i ögonen på folk.
Och dessa människor behöver verkligen inte försvaras.
Det finns säkert tusen orsaker till varför de inte kan jobba.
Har man inte haft psykisk ohälsa innan så borde det definitivt vara lättare att få det, av att inte ha en sysselsättning.
Och ja, jag tycker att det daltas alldeles för mycket.
Jag har väldigt svårt för att det ska gullas och tuttinuttas med folk som tycker synd om sig själv, och vill ha medömkan.
Jag har inte fått någonting gratis här i livet.
Jag har varken haft rika föräldrar eller åkt på en räkmacka.
Och jag har jobbat helg sedan jag var 18.
För mig faller det sig helt naturligt att jobba, att göra rätt för mig, och bidra till den välfärd som vi i generationer faktiskt har skapat och försöker förbättra hela tiden.
Aldrig tagit något förgivet.
Det är tur att majoriteten av folket har samma inställning som jag.
Den sk "gamla stammen" 😉
Det som har präglat de flesta oss har också fört det vidare till våra barn.

Från det ena till det andra...
Minnen från när jag som är född på 70-talet:
Vi hade mys plyschdressar/rockar, tror att min var grön.
Vi tittade på så många bra barnprogram: Från A-Ö med Hedvig och Ugglan, Trazan och Banarne, Fem myror är fler än fyra elefanter med Magnus, Brasse och Eva, Farbror Frippes skafferi, Televinken, Fablernas värld, Professor Balthazar, Mupparna, Doktor Snuggles...
Vi hade fast telefoni, och jag minns vårt telefonnummer 0670-(6)11353, när jag flyttade till en egen lägenhet hade jag även en nummerpresentatör.
Vi hade en sk tjocktv med bara några kanaler, den första var svartvit och det sändes bara program en viss tid på dygnet.
Vi kunde hyra en VHS spelare och VHS filmer på helgerna i bland.
Det fanns telefonkioskar.
Vi behövde inte använda bilbälte, jag kunde ligga på "hatthyllan" och sova.
När Ingemar Stenmark åkte slalom rullades en tv in i klassrummet så vi fick titta.
Jag lyssnade på LP skivor på grammofonen.
Och spelade in låtar på radion på kassettband.
Lekte med barbiedockor, monchichi och samlade bokmärken.
Vi var ute och lekte mycket, framför allt på gården på Solbacken.
Pappa och jag fiskade/metade ofta på Hammerdalssjön.
Det var tider det, när inte det fanns mobiler och datorer.
Då visste man ju inget annat.
Nu skjuter man personer i huvudet direkt på gatan, framför sitt eget barn, när man vågar säga emot ungdomar som stör och stökar 😢
Jag är förkrossad över utvecklingen framför allt i Sverige, men så klart även i resten av världen där det bla förekommer krig och annat elände också.
Samtidigt som folk gnäller över att de är trafikljus på Strömsundsbron igen.
Ytterligheter.

Jag blir glad och uppskattar verkligen när jag får respons från er som läser min blogg.
Helst från er som säger det direkt till mig.
Jag hoppas att jag kan så ett frö, kanske inspirera, göra någon glad eller kanske bara ge dig en liten tankeställare.
Att respektera och förstå varandras olikheter.
Det gör världen lite lättare och framförallt roligare att leva i.

Jag tror att jag ska ta mitt fågelintresse till en ny nivå, men återkommer när jag har bestämt mig 😀😄

Ha en fin vecka.
På återseende!
:O)

 

Det är alltid med lite blandade känslor som jag fyller år nu förtiden, men i det stora hela så är det både roligt och trevligt.
Jag började dagen med att få en kortisonspruta i höger tumme för artrosen.
Sedan kom Moa hit och stannade hela dagen.
Vi satt bla och tittade på filmer från när barna var små, och det väckte många härliga minnen och vi fick skratta gott åt alla tokigheter.
Det var mysigt.
Det är alltid roligt när det blir spontant.
Jag gjorde pinocchiotårta med grädde och hallon i mellan.
Tomas överraskade med att sluta tidigare.
Sedan kom hela familjen på middag.
Och när vi skulle fika kom Maria också.
Jag fick så många fina presenter.
Jag blir så glad och varm över hur lyckligt lottad jag är.

Helt plötsligt på em så såg jag en stenknäck.
Jag såg bara den, och när den flög i väg såg jag ingen fler sen.
Så nu får jag bocka av en till småfågel på min "lista".
Det var inte så länge sedan som jag sa att det skulle vara roligt att få se en stenknäck, och så dök det upp en precis på min födelsedag.

Tidigare den här veckan blev det bestämt och bokat att Lena, Sara och jag ska träffas i Stockholm i höst och gå på Svenska revyn, en nationell angelägenhet med bla Henrik Dorsin, Vanna Rosenberg och Johan Ulveson på Scala teatern.
Det ser jag väldigt mycket fram emot.
Är så glad för det.

Den här veckan har vi haft sol, regn, blåst och i stort sätt bara + grader precis som jag önskade.
Det är så underbart att se hur snön försvinner eftersom.
Däremot så blir ju Chess väldigt skitig bara vi går utanför dörren, men det får vi stå ut med ett tag.
Tomas ska hämta husbilen i morgon, så vi får börja ställa i ordning den.
Vi ska bla byta däck på den.
Vi hämtade den dagen före midsommarafton i fjol, så i år blir säsongen lite längre.
Förhoppningsvis tar vi oss till Lofoten på semestern.
Allt blir lättare, det är ljust långt in på kvällarna och snart kan vi plocka bort
vinterskor och kläder.
Moa ska åka till Umeå på tisdag och ta bort gipset.
Nu hoppas jag att allt har läkt fint och ser bra ut.
Arbetshelg igen.
Snart är det söndag kväll😉 

Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

Nu när påsken är över så önskar jag bara att det ska vara ihållande + grader så det blir vår någon gång.
En klok person skrev att vintern är så fin på bild, och jag kan bara hålla med, helst när vi har haft vinter sedan i oktober.

I fredags åkte Tomas till Lycksele över helgen med partikamrater.
Jag tog en promenad med Maria, och sedan beställde jag pizza på kafé tomten och åkte till min goda vän Gun.
Hon har flyttat till en lägenhet, och jag ville komma och se hur det var med henne.
Vi träffades ju rätt ofta när vi var ute med hundarna förut, när hon bodde på gatan nedanför oss.
Sedan hennes man gick bort blev huset för stort, och för mycket att ta hand om själv.
Det var så roligt att träffas, och att jag äntligen fick bjuda henne på pizza, som vi pratade om för länge sedan.
Gun är en otroligt lättsam och klok person med en positiv syn på livet, och har humor trots att hon är ensam och har tyvärr svårt att gå, och ta sig ut.
Otroligt uppskattat och värdefullt för oss båda.
Spontana möten kan vara det allra bästa.

Vilken stilig herre.
Just i går kom han själv och snodde åt sig äpplena som jag hade lagt ut till koltrastarna.
Annars brukar de oftast vara upp till fyra fem stycken som kommer samtidigt.
En av dem har vi upptäckt är blind på ena ögat.
Men det verkar inte hindra den nämnvärt, och är inte heller utstött av flocken som tur är.

I går bjöd jag barna och Carro på middag.
Petter hade önskat inbakad fläskytterfilé med hasselbackspotatis och fempepparsås.
Så självklart gjorde jag det.
Jag hade även gjort chokladbollar som de fick till kaffet.
Det är så mysigt att ha dem här, och få rå om dem.
Är så glad att de bor här så vi kan träffas minst en gång i veckan.
Sedan kom Maria och gjorde mig sällskap.
Det finns alltid en massa saker att surra om, så tiden gick som vanligt fort.
Så trevligt och mysigt.
Det är en ynnest att jag har så otroligt fina barn och vänner.
Petter var så glad för att han kom på 7:e plats på pimpeltävlingen, och vann ett stort och fint stekbord som vi ska få använda på grillen i sommar.
Personbästa på över 6 kg.

Medan jag höll på att pyssla hemma med mat och bakning så lyssnade jag på P4 dokumentären.
Den ena handlade om: Uteliggaren som blev advokat,
och den andra: Fyra år i skräckfängelse.
Jag kan verkligen rekommendera er att lyssna på dem.
Gripande och intressanta.
Man får perspektiv till sitt egna trygga liv, som jag värdesätter ännu mer när jag hör deras berättelser.
Människoöden fascinerar mig, och gör mig ofta ödmjuk för hur bra jag faktiskt har det.
Det är så fantastiskt roligt när det går bra för personer som verkligen förtjänar det.
Att få en andra chans.
Och att kunna glädjas med andra.
Det är jag så glad för att jag kan göra.

I dag slaskar det rejält i alla fall, och blöt om fötterna och tassarna blev jag och Chess.

Tomas har tyvärr blivit rejält förkyld, och fått hög feber medan han har varit i Lycksele.
Som tur var kunde han vara med hela dagen i går på föreläsningarna, som vad jag förstår var mycket intressanta, gripande och inspirerande.
Ska bli skönt att han kommer hem, det blir lite sakensamt trots att det har varit en bra helg.
Hemmapyssel i dag.
Inga stora utsvävningar med andra ord.
Skönt!

På återseende!
:O)

 

Currylinjer.
Jag tittade på ett avsnitt av husdrömmar, och när de skulle bygga sitt hus så hade de en kvinna till hjälp som letade efter currylinjer, och sedan byggde de efter dem, för att få ett harmoniskt hem.
Jag blev så klart lite nyfiken och började googla.
En currylinje är en form av jordstrålning, ett sorts energifält (ej radioaktiv) som finns i ett regelbundet rutnät över hela jorden.
Linjerna ligger med ca 4 meters avstånd.
Linjerna ligger i väderstreckens diagonaler, sydväst till nordost och sydost till nordväst.
Linjerna har också en utbredning uppåt, de finns lika väl på marken som i ett höghus.
Dessa linjer och kryss kan mätas ut med vinkelpinnar.
Ett av det vanligaste är att kryssen och linjerna kan ge dålig sömn och oroliga tankar, olustkänsla på vissa platser, men även hälsoproblem som tex huvudvärk och ledproblem.
Det kan räcka att flytta sängen en halvmeter.
Linjerna anses också påverka växtlighet.
Fruktträd som inte ger mycket frukt kan stå på ett kryss.
Hundar aktar sig för currylinjer, medan skator bygger gärna sina bon i träd som står på currykryss, för där upplever de att de kan gömma sig bäst.
Så klart kunde jag inte stilla min nyfikenhet, så jag skickade efter ett par vinkelpinnar och kan bara konstatera att de fungerar.
Pekarna gav utslag genom att pekarna gick emot eller i från varandra.
Jag höll pekarna så stilla och löst jag kunde.
Tomas testade också, och han fick utslag på precis samma ställen som jag.
Så spännande och intressant.

Påsken bjöd tyvärr inte på sol och fina dagar som vi hade hoppats.
Det snöade massor och regnade mestadels, så någon kolbulle blev det inte.
På långfredagen bjöd vi hit Tomas pappa på middag.
På påskafton åt vi middag med mamma, pappa, Petter, Moa, Elias och Nova.
Och på söndagen kom Alva på middag.
Där i mellan tog vi promenader med Chess, tittade på film och tog det allmänt lugnt.
Så skönt och välbehövligt.
Bla såg vi Oppenheimer och Sista racet.
Efter påsk kom sol, men även minusgrader.
I morse var det -19.

Som det ser ut just nu så får jag och Tomas bara två veckors semester tillsammans.
Det känns riktigt surt och trist.
Men det kunde ju ha varit värre, att vi inte hade fått någon semester alls samtidigt.
Det gör oss ännu mera taggade på att komma ut med husbilen så fort vi har möjlighet.

I går skulle jag ha varit ledig, men jag blev följeslagare till en vårdtagare till Östersund på lasarettet, och på så vis blir jag ledig i morgon i stället.
Det ska bli så skönt.
Nu ska jag ställa mig i ordning för att jobba kväll.

På återseende!
:O)

 

I lördags blev jag glatt överraskad med ett blommogram.
En helt fantastiskt vacker och ljuvlig bukett som bara utstrålar vår och hopp.
En bukett full av uppskattning från Tomas bröder 💗
Det betyder oerhört mycket.
Glad och rörd.

I dag känner jag mig trött och omotiverad.
Efter arbetshelgen.
Jag skulle ha jobbat från fredag kl 16 till måndag kl 13, men jag fick semester på fredagen, och ändå känner jag mig helt slut.
Jag hoppas att yogan i kväll ska fylla på med ny energi och motivation.
Det går lite lättare att kliva upp på morgonen i alla fall, och bara det är ju ett plus.
Jag har fått klart med semestern, och det blir från mitten på juli och fyra veckor framåt.
Jag har även sökt ledigt en vecka i maj och hoppas att den blir godkänd.
Nu håller vi tummarna att Tomas och jag får semester samtidigt.
Vi hoppas på att kunna hämta hem husbilen någon gång i april, så vi har tid att fixa till den i lugn och ro.

Jag är så oerhört trött på alla fuskare, folk som stjäl, ljuger och allt däri mellan.
Ta bara Putin och Trump.
Är det konstigt att världen ser ut som den gör?
På något jäkla vänster så lyckas de alltid mygla till sig fördelar och får enormt stor uppmärksamhet i media.
Det retar mig att många i dag inte har några skrupler överhuvudtaget.
Många verkar kunna gå genom eld och vatten för att försöka indoktrinera andra i en falsk förhoppning om att de ska "rädda världen", i en egen rädsla över att förlora makten och "hela härligheten".
Vem kan man lita på egentligen?
Folk känner sig otrygga och rädda för att bli utsatt för brott.
En annan gör allt och lite till som förväntas av en som medborgare.
Sköter sig och verkligen försöker vara en god medmänniska.
Medan det inte rör andra i ryggen att de missköter sig, och kanske sätter andra i skiten.
Alternativet att fly till en koja i skogen utan tv, radio och mobil känns inte som den bästa lösningen, men man skulle i alla fall slippa bli besviken på folk gång på gång.

Jag ser fram emot att fira påsk med familjen.
Framför allt att ta det lugnt, att vi kan sitta ute i solen och elda, äta en kolbulle och ladda batterierna 
Jag hoppas du som läser också får en trevlig och mysig påskhelg.
På återseende!
🐥🐣🐣🐥
:O)

 

Jag hemmanjuter något så oerhört 😊
Jag mår så gott när jag är hemma.
Det är tryggt, mysigt och hemtrevligt.
Jag behöver inte ha femtielva saker som jag måste göra.
Lagomt är bäst, i allt jag gör.
Jag gillar framför allt lugna mornar.
Dricka mitt livselexir.
Drömma, planera, ta en sak i taget.
Jag tror att det är ett måste för att jag överhuvudtaget ska fungera normalt.
Jag har jättesvårt för att känna mig kontrollerad eller övervakad i allt jag gör.
Jag vill kunna känna att jag kan planera och göra saker i min egen takt.
Jag försöker undvika situationer som gör mig stressad, frustrerad och ledsen.
Tyvärr är det ju inte helt ofrånkomligt, men det jag har lärt mig är att inte alltid säga eller skriva det som jag egentligen skulle vilja när jag är arg.
Av den enkla anledningen att jag orkar inte att ta en diskussion om något som kanske inte leder någon vart, eller veta hur det tolkas.
Det räcker att man formulerar sig fel, eller har en annan åsikt så kan det krocka.
Det tar för mycket energi av mig.
Jag aktar mig för att kommentera på sociala medier.
Det finns alldeles för många idioter, som verkar vara kapabel till det mesta.
Aktivister och diverse "foliehattar" står definitivt inte överst på min favvolista.
Ta någon minut och tänka efter före.
Andas.

Chess 💗
Tycker om solens strålar och värme precis som matte gör.

I går följde jag med Lasse till läkaren på uppföljning efter besöket i Östersund.
Sedan klippte han sig, och så var vi och handlade lite.
Jag köpte hem färska schnitzlar från Kafé Tomten till middag.

Jag är lite orolig för Strömsunds framtid.
För många utflyttade.
För lite barnafödande, bara 75 barn i hela kommunen i fjol.
Förskolor som stängs och personal som varslas.
Inget nytt om att Attacus, fd SCF (cementvaru) ska återupptas.
En minst sagt nedåtgående trend.
Många, framför allt ungdomar tycker att Strömsund är för litet.
För lite utbildningsmöjligheter efter gymnasiet är en anledning.
Det finns ju det mesta, men jag kan ju förstå att det kan bli lite tråkigt med utbud av aktiviteter över hela året.
Om man söker lugn och ro och natur så är det perfekt, när man är lite äldre och har ett fast jobb.
Sedan borde företag vara lite mer rädda om de ungdomar som faktiskt vill stanna och jobba här.
De gör det inte lätt för dem att stanna, om jag säger som så.
Bäst att inte skriva något mer, det finns risk för att jag skriver något olämpligt 😉
Man kan inte fortsätta att tänka att så har vi alltid gjort.
Det gäller att hänga med.
Var mer innovativa och utveckla.
Våga chansa typ...

Jag gläds varje dag som jag ser att mer snö tinar bort.

Arbetshelg.
Men först ska jag njuta av ledig dag.
Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

Vårvintern smyger sig sakta men säkert på.
Både lördagen och söndagen bjöd på sol.
Det blev en promenad på isen och skaren båda dagarna.
Vi gjorde även upp en eld och gjorde oss en klämmacka i går, och mamma kom och gjorde oss sällskap.
Pimpeltävlingarna har kommit i gång och Petter och pappa har varit både till Klövsjön och Rossön.
I Rossön kom Petter på 2:a plats 🏆
Petter och Carro kom och åt middag med oss på lördagen.
Risotto med tillbehör.

Kl 22.22.
Det händer ganska ofta att jag tittar på klockan just då.
Jag har funderat lite vad det kan betyda, så jag tog faktiskt och googlade och det stod: Det du ser är ett änglatal, och ofta när du ser ett återkommande tal så är det klockslaget då vi dog i förra livet.
Det står även: att 2222 betraktas som ett meddelande från dina änglar, vilket indikerar att du är på rätt väg och i harmoni med ditt högre jag.
Detta nummer har betydande betydelse och är en kraftfull påminnelse om att fokusera  på att manifestera överflöd, kärlek och ljus i ditt liv.
Ja det kanske stämmer.
Många skulle nog säga att det är nonsens.
Men stämmer det så är det ju i alla fall något positivt.

Jag lärde mig ett nytt ord häromdagen.
Umarell.
Det är en beskrivning på en man, oftast äldre som står och tittar in på byggarbetsplatser.
Om det dyker upp en chans att ge goda råd till byggarbetarna så hugger en umarell direkt.
Kanske onödigt vetande, men jag tycker att det är kul att lära mig nytt.
Jag läser ibland Björn Ranelids inlägg på fb, och tycker att han har rätt i mycket.
Bla skrev han för ett tag sedan om att han funderar på att stämma den svenska staten och skolverket eftersom det är beslutat att elevernas nationella prov i åk 6 och 9 samt gymnasiet ska genomföras digitalt.
I praktiken innebär det att barnen och ungdomarna blir förbjudna att skriva för hand och använda en penna.
Redan nu är det tusentals skolbarn som inte kan skriva läsbara texter med hjälp av penna och papper.
Många människor vet inte heller hur de bla ska använda de och dem.
Det har även framkommit att många barn i Sverige inte kan läsa.
Det är oroväckande att vi inte värnar mer om att lära/tvinga barnen att skriva med penna, hur viktigt det faktiskt är att lära barnen att läsa och det svenska språket.
Jag förstår Björns frustration. 
Jag märker själv att när jag tex ska skriva min underskrift, som inte händer så ofta nu förtiden så blir jag osäker.
En tankeställare till oss alla.

Nu får vi se vad denna vecka bjuder på.
Jag börjar med att jobba kväll.
På återseende!
:O)

 

Det var stort när Ulf Kristersson och Tobias Billström var i USA i samband med att det efter en lång väntan blev klart att Sverige äntligen fick klartecken att ingå i NATO.
När Ulf satt i publiken bredvid presidentfrun Jill Biden under Joe Bidens tal, och Ulf fick ställa sig upp och ta emot applåder i Kapitolium.
Jag är glad att det var just Ulf som fick stå där just då.
Det syntes på honom att det betydde mycket för honom.
Glad och rörd.
Jag och många med mig gladdes med honom.
Ett viktigt steg i nutid.
Ett historiskt ögonblick, som kommer att stå i historieböckerna i framtiden.
Det ska bli intressant och spännande att följa vad det innebär i praktiken.
Jag vet att alla inte är lika entusiastiska, men det kallas demokrati.
Det som ofta slår mig är att vi alla behövs för att få livet/hjulet att snurra.
Medan jag sitter med en vårdtagare i livets slutskede, tas stora beslut runt om i världen som påverkar vår framtid, samtidigt som någon får sin dom i tingsrätten, en annan blir canceropererad, ett huslån godkänns, din pappa får välbehövlig fotvård, soporna blir hämtade hemma på din gata, flyget som går till din drömresa och bilen blir lagad på verkstan.
Själv har jag varit till tandhygienisten (Maria) i dag och jag hade varken hål eller tandsten.
Vilken tur att vi har en sådan fantastisk välfärd.
Och alla förutsätter vi att allt ska fungera.

Mello!
Jag hade hoppats på Danny eller Annika som vinnare, men tror att Marcus och Martinus har goda chanser i Eurovision i Malmö.

Moa åkte som jag skrev till Umeå i onsdags.
På röntgen såg de att senan i fingret hade endera gått av eller växt fast i plattan.
Vilket ledde till operation i går.
Och ytterligare åtta veckors sjukskrivning.
Hon fick "bara" en lokalbedövning, så hon kunde köra hem när det var klart.
Jag har följt Moa sedan den dagen hon kom till världen.
Jag eller någon annan har alltid följt med henne när hon ska opereras eller göra något annat.
Den här gången var hon helt själv, eftersom allt skedde med så kort varsel.
Men det visar verkligen på att Moa har en enorm trygghet och styrka i sig själv, som inte har varit "gratis".
Hon är en kämpe och gör det så fantastiskt bra.
Beundransvärt!
Stolt, glad och tacksam 💗

I bland kan jag också bjuda till med en bild på mig själv.
Men det blir ingen vana 😉
Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

Förra veckan hade vi besök av en hermelin/lekatt på gården.
Tomas hade tur att få se den.
Själv var jag på jobbet då, men hoppas att den kommer tillbaka.
Har förstått att det är en riktigt duktig råttjägare.

Det har varit lite dåligt med inlägg de senaste veckorna.
Det har bla berott på att jag fick vinterkräksjuka förra veckan och var i princip helt däckad i några dagar.
Jag är lite trött på att behöva skriva att det ena avlöser det andra.
Kroppen är inte som den borde helt enkelt, men jag är glad och tacksam att det i alla fall inte är något allvarligt.
Jag är inte typen som gillar att gnälla, och är inte ute efter att folk ska tycka synd om mig heller, men vill ändå ge en förklaring till varför det har varit  "tyst" här, om det är någon som har funderat.
Samtidigt vill jag ha inspiration och lust att skriva.
Det ska inte kännas som ett krav, bara roligt.   

Förra måndagen var jag och Lasse på en liten roadtrip till Östersund.
Han hade en tid på lasarettet, och sedan roade vi oss med att äta lunch på Arctura, den sk termosen med fantastisk utsikt över staden.
Det blev färsbiffar till varmrätt och äppelpaj till efterrätt.
Så himla trevligt och roligt.
Det verkade som han var riktigt nöjd och belåten.
Sedan blev det ett besök på HC på tisdagen för kompletterande provtagning, och på torsdagen till optikern.
Det var sedan på torsdag kväll som jag blev sjuk, men som tur var har Lasse klarat sig i från det. 
Så klart blev Tomas också smittad, så vi turades om att springa på toa.
Moa tänkte på oss sjuklingar och kom med både proviva och glass 💗
Det var väl det magen tålde förutom vätska.

I fredagskväll dök denna sköna böna upp i tv rutan på postkod.
Så himla roligt!
Är så glad för Lenas skull 😄
Ett extra tillskott i kassan är aldrig fel.

På lördagen spelade IBK två matcher i Dorotea.
En oavgjord och en vinst.
Två minst sagt händelserika matcher med både straffar och utvisningar om vartannat.
Både Petter och Elias gjorde mål.

Moa började jobba i måndags efter tre månaders sjukskrivning.
I går fick hon med väldigt kort varsel en röntgentid i Umeå i dag, så hon är på väg dit nu.
Hon har haft ont i ett finger efter operationen som läkaren vill titta på.
Brännskadan har hon fortfarande besvär av, både att den gör ont och kliar.
Jag hoppas verkligen att hon får en rejäl summa för detta lidande som hon har fått utså pga av deras onödiga slarv.
Sist hon var upp till Umeå så hade de sagt att de har gjort om deras rutiner efter detta.
Det var verkligen på tiden!

Det är lite lättare att kliva upp på morgonen och gå på jobbet nu när det äntligen har blivit ljusare.
Det har varit otroligt trögt länge.
Det har egentligen inte varit mycket som har varit så där riktigt upplyftande och roligt den här vintern.
Den har varit väääldigt lååång, kall och snöig.
Och jag tror att det är många som håller med.
Just nu har vi ingenting särskilt inplanerat mer än att vi är bjudna på ett 70 års kalas i slutet på april.
Bara jag får veta när jag får semester så kan vi planera lite mera.
Och när vi kan hämta husbilen kan vi börja planera för lite turer, så fort det bara går.
Sedan hoppas jag att vi får råd att köpa akustikpaneler till sovrummet och förhoppningsvis göra om taket och garderoberna.
Sedan har vi alla innerdörrar, karmar, altanen...
Det finns hur mycket som helst att göra egentligen.
Synd att vi inte har någon avlägsen släktning som vi kan ärva.
Men vi har ju varandra och barnen, det är viktigast.
Just nu skiner solen 🌞

På återseende!
:O)